Gunnar Lidén

Spår.
Jag vill förena det lekfullt impulsiva med det lyssnande andliga som gör måleriet till en spelplan där själen kan växa. Leken hittar fria uttryckssätt i måleriet och skrivandet där fantasin och uppfinningsförmågan får utrymme. Det uppstår en syntes i måleriet och poesin, där det oväntade och överraskande får komma till tals. Det andliga sätter spår i konsten.
För mig handlar det inte om att avbilda livet omkring mig.
Jag tar in verkligheten och filtrerar den i mina linjer och mitt färgseende. Jag tar in det synliga och arbetar med att omskapa dessa impressioner till mitt eget måleriska språk.
Uttrycket är viktigt, kanske avgörande för målningen. Målningen börjar berätta något som ligger under ytan. Fantasin får en spelyta att fortsätta på en ny historia.
Betraktaren blir medskapare till bilden. Poesin väcks till liv genom färgförhållanden, formspel och rytmer i mönster.
Ibland händer det att en målning dröjer kvar och lämnar spår. Målningen blir ett etui som innehåller något värdefullt som döljer sig i betraktarens öga och hjärta.