”Efter min retrospektiva utställning på Valdemarsudde som i de övre sista salarna kännetecknades av ljusa sommarinspirationer
i klara ljusa färger och mjuka former, kändes det omöjligt att direkt fortsätta i samma fest om jag inte ville bli min egen kopia. Eftersom jag lever starkt med säsongsväxlingarna och deras färg och ljusspel, blev de två senaste vintrarna i Frankrike, snörika och kalla, en god hjälp. I Luxembourg´s parker yrde stora snöflingor och trädgrenarna dignade. Doften av riktig vinter hade jag inte känt på många år. Målningarna blev grövre, kallare, risigare. Vita, Svarta och blå. Granen hade återkommit i mitt måleri och den mjukare björken hade fått ge lite vika”.
Bengt Olson